Brighton - en ursäkt att blogga

Så nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg. Eller det är egentligen lögn då jag skrev mitt första inlägg på Kastrup där jag mellanlandade igår morse, men en begränsad internettid blev mitt fall den gången. Lite irriterande då jag redan skrivit klart det första, känsliga inlägget och till och med kände mig lite nöjd. Jag hade ju en tanke om att det skulle handla om symboliken i att befinna sig i nåt sorts mellanläge i Danmark. Att stå med det ena benet i Sverige, där man precis lämnat alla vänner och bekanta bakom sig, och det andra benet i England med en osäker framtid till mötes. Den vinkeln som första inlägg blir nu ganska patetisk när jag redan befinner mig i England inser jag. Men vafan, man gillar ju symbolik.

Så vad vill jag med bloggen? Officiellt är det ju ett enkelt och mycket 2000-talskt sätt att berätta om hur jag har det här i Brighton, men sanningen ligger nog närmare att jag alltid velat blogga och bara ville ha en ursäkt att starta en. Utåt villl man ju undvika "här-är-jag-titta-på-mig"-grejen men samtidigt är det antagligen den man är ute efter lite. Så Brightonvistelsen blir min bortförklaring. Notera att jag valde ett neutralt namn på bloggen och inte något i stil med "brightonbloggen". Man vill ju kunna ha kvar den sen när man kommer hem också. Tema my ass.

Slutligen vill jag, i detta första och smått historiska blogginlägg tacka mamma många gånger om. En klippa under hela förberedelsefasen (alltså resan, inte bloggen)!

Nästa inlägg kommer antagligen handla om lägenhetsletande och nyvunna vänner här på ön.
Må väl så länge!