Konsert och utgång

I'm From Barcelona är ett band jag aldrig riktigt engagerat mig i. De har funnits där i iPoden och jag kan sjunga med i deras allra trallvänligaste låtar men de har aldrig riktigt berört. Igår, i ca en timma på Concorde 2, var de det viktigaste bandet i världen. Det var ett scenframträdande som ställer det mesta jag har sett i skuggan och när sångaren stagedivade (varför är det så coolt?) i slutet så var han bara kung. Dessutom hade de en gitarrist som på alla sätt liknade Keith i The Office. Efter det blir musiken liksom bara en bonus.

Efter konserten drog vi till en ställe där man, med hjälp av sin iPod, vara dj själv. Jag och Filip var glada och nervösa som små pojkar och vi tänkte i flera vändor på vilka låtar man skulle satsa på. Skulle man satsa på enkla klassiker som alla kunde och gillade eller skulle man sträva efter credden av att spela något som få känner till men alla ändå tycker om? Vi kom fram till att det viktigaste var att det var dansant. Vi fick spela tre låtar. "Tribulations" med LCD Soundsystem, "Last Nite" med The Strokes och "Tell No One About Tonight" med Le Sport fastnade vi tillslut för. Alla dansade och det var en mäktig känsla och en jävligt kul grej.

Kvällen slutade dock inte där. Runt klockan ett så begav vi oss till Oceana, ett ställe som är lätt att tycka illa om. Det är lite för mycket avenyn, lite för mycket dryga vakter, lite för korta kjolar och lite för lite hjärta. Jag kom in till tonerna av typ den där gamla Teenage Dirtbag-låten som var hemsk redan när man var liten och tänkte; var har jag hamnat? Kvällen räddades dock av att jag och Sebastian spenderade den sista timman åt en fullständigt vansinnigt rolig dans som egentligen inte kan beskrivas i ord. Jag kan nöja mig med att man formar en snabel med armen och gungar lite och att man ser helt intelligensbefriad ut. Så där stod vi alltså, två fullständiga idioter och gjorde snabeldansen. Tjejerna med för korta kjolar kunde inte tro sina ögon.