Flugor

Det var ett tag sedan sist jag skrev och jag skulle vilja påstå att det är för att jag är mycket upptagen man. En man med många viktiga göromål som står i vägen för blogginlägg. Det vore givetvis en lögn. Sanningen är att vi nästan aldrig går i skolan längre och att bristen på uppdatering beror på att internet har legat nere. Så coolt var det med det.

Luckorna där skolan förut låg måste fyllas. Man måste alltid hitta nya flugor, som vi sa på gymnasiet då vi ville hitta saker att göra i grupp på rasterna. Vi hade en vansinnig period i tvåan som bestod av att vi varje rast (och vissa lektioner) spelade kortspelet "Stress" i cafeterian. Svanlaug, som skötte cafét, tyckte nog att vi var lite märkliga. Dels för att vi spenderade orimligt mycket tid där och dels för att vi ofta var lite väl engagerade för att vara 18 år och spela stress. Vi vill dock fortfarande tro att vi var lite av hennes favoriter och att hon saknar oss lite. Precis som vi saknar henne, gamla "Svannis".

Så varför allt detta om stress och gymnasieflugor undrar ni? Givetvis för att man aldrig blir för gammal för flugor och att den nya flugan heter Trivial Persuit på en rosa (måste ju älska att den är rosa!) pub som heter Robin Hood. Det började i fredags när jag och Daniel spenderade ungefär 6 timmar åt att slå Filip och Erik med knapp marginal. Samma procedur upprepades idag, bara att även Cecilia fick känna sig besegrad av min och Daniels oerhörda intelligens.

6 timmar tänker ni? Den långa tiden får ursäktas med att spelet är en engelsk version från 1982 och man behöver vara väl bevandrad med brittiska tv-serier från 60-talet för att kunna svaren på de flesta frågor. Fuck BBC.

Nu är det filmkväll hos Cecila. Trivsel.