Nutiden

Det var en mycket märklig känsla att komma hem. Det första som slog mig var att det var nog bra för Trollrunan 130 att bara ha föräldrar hemma ett tag. Det såg nämligen ut som ett någorlunda välstädat hem vilket är lite av en ny upplevelse. Jag har alltid velat tro att det var alla som hjälpte till att stöka ner men när jag nu, efter snart tre dagar hemma, tittar ut över mitt redan stökiga gamla pojkrum inser jag att jag (och brorsan, herregud brorsan) alltid varit bovarna i dramat.

I alla fall så tror jag att jag faktiskt har börjat få perspektiv på Brightonresan. Trots den knappa tiden sedan jag kom hem så känns allting från Brighton som ett minne snarare än en aktualitet. Minnen som hela tiden kommer tillbaka i form av att till exempel lyssna på låtar man lyssnade på där och framförallt när man pratar med vänner man skaffade sig.

Något jag däremot inte fått perspektiv på än är att komma hem. Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att man kan duscha med normal stråle igen, att det räcker att spola en gång i toaletten och tror att jag, kommer få en chock (om man nu kan tro att man ska få en chock) när jag inser att en utgång här i Göteborg på allvar skapar stora hål i plånboken och att man därtill får lyssna på skitmusik.

Nu har jag behandlat dåtiden och nutiden. Framtiden då? Den är för en gångs skull välplanerad men som alltid vag. Jag håller på att söka jobb för fullt för oavsett vad framtiden vill mig så behövs det ju pengar. Närmast hade alla eventuella inkomster tänkt gå till en planerad sydamerikatripp senare i vår. När jag kommer hem därifrån blir det definitivt en säsong till på Liseberg och sedan på hösten tänkte jag ta mig i kragen och plugga något på riktigt. Hoppa på något program och antagligen flytta från Göteborg. Men då är då och nu är nu och nu ska jag spöa Oscar i squash. Sedan blir det biljard på klassiska Kville Biljard och ikväll är det Klubb Populär. En lisebergsfest på det imorgon och det kanske inte är så toktigt att komma hem ändå.