Scenario 1
Jag vakar för tidigt av att det är för ljust i rummet. Vanligvis, när jag är vid mina sinnes fulla bruk natten innan, så hänger jag upp ett lakan i två hänglås över fönstret (jag saknar nämligen gardin och persienn) och känner mig lite smart och sover gott. Denna natt var jag inte vid mina sinnes fulla bruk och vaknar således för tidigt. Bakfull och med en stukad squashfot ranglar jag ner för de smala trapporna till toaletten för att duscha/tvätta mig. Kranproblematiken har jag redan behandlat här i bloggen och duschen är inte mycket bättre. Kallt som fan eller varmt som satan är vad man har och välja på och ingetdera är speciellt lockande en bakfull tisdagmorgon.
Efter 20 minuter är man nästan ren så man stapplar i tofflor ut för att köpa lite frukost och en tidning. Fan det regnar igen. Det spelar ingen roll att det bara är tio meter till affären om man har tofflor och man ska korsa en flod.
Tidningen faller isär vid frukostbordet, de har ju inte vett att häfta ihop dem i det här jävla landet. Sen det spelar ingen roll att det är 20 meter till bussen om man ändå missar den. Och det var den morgonen.
Scenario 2
Jag vaknar ustövd. Skrockar lite för mig själv åt hur kul jag hade det igår. Knäpper upp hänglåsen och möts av solsken. Inte det där jobbiga starka solskenet utan det mjuka, inbjudande. Jag slänger på mig de mjukaste av mysbyxor, hoppar i mina tofflor och tar med mig min ipod till affären. Sedan sätter jag på den gladaste Miss Li-låten och går och strosar lite. Vad ska jag äta till frukost? Pannkakor? Yoghurt? Är det fortfarande för tidigt för toast efter den första veckan av bara toast och marmelad? Eller ska jag ta en strandpromenad innan frukost? Det är ju trots allt solsken.
Stukningen i foten känns lite bättre och kankse ska man pröva att slå ihop klackarna sådär i luften som man gör på teve när man är glad? Vem försöker du lura? Det kan du inte ens göra med hel fot.
När jag kommer hem sitter jag och läser tidningen som är så tjocka att de kan klassas som böcker. Tar mig tid, det är ju söndag. Strosar ner till ett café, kopplar upp mig för att se vad som händer med nära och kära. Loggar in på bloggen och skriver ett inlägg. Och här är jag nu. Jag glömmer, så länge, att dagen kommer att bestå av pluggande, tvättande, städande och handlande.
En underbar morgon i Brighton.
1 kommentar:
Några välmenande råd: Så morgonar påverkas alltså av väder, veckodag, vattenhål och hänglås. De två första är ju som dom är och måste genomlevas. En framtidstaktik borde ju då vara mindre vattenhål och mer hänglås. Sen kanske inte filttofflor är helt optimala att hasa runt i på trottoarerna?
Skicka en kommentar