Så, jag är redan tillbaka. Befarar att intresset för bloggen minskas med mer frekventa inlägg med vafan. Vill bara berätta att phonetics håller på att ta över mitt liv.
Efter två-tre timmars, inpräntande av termer som "glottal stop", "syllables" och "dark l"och så lägger jag ifrån mig pennan, pustar ut och konstaterar att nu får det vara nog. Jag känner att naturen kallar och tänker; toa, sen upp på rummet och slappa vid datorn. Min vana trogen tar jag med mig en tidning att läsa på toan, den här gången en bilaga till The Guardian. Sätter mig tillrätta och slår upp första artikeln. Blir alldeles förskräckt, slänger ifrån mig tidningen och sätter händerna för munnen (okej, ni förstår att jag inte gjorde såhär men vill få en bättre story?).
Artikeljäveln handlade om en ung, framstående minister som sades ha ändrat sitt uttal i takt med avancemang inom politiken. En tal-coach konstaterade att han använde less syllables, mer glottal stop och snarare clear än dark l. Orden i artikeln liksom glödde och skrek till mig: Du blir galen, ta lite piller och gå och lägg dig!
Jag skrev på bloggen. En annan sorts terapi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar