tisdag 9 september 2008

"Gränsen går vid kattmat"

Fortfarande har inget hänt med vårat utlovade bredband så jag sitter fortfarande i lobbyn på mitt gamla vandrarhem och skriver. Detta St Christophers Inn som till en början var något att längta bort ifrån har nu blivit något att återvända till.

Början av veckan har varit trevlig, inte jätterolig eller vansinnigt spännande som i början, men trevlig. Man har börjat komma in i lunken lite nu och det är en ganska bra lunk. Man lagar sin egen budgetmat, pluggar och jag har till och med börjar träna igen. Man känner sig lite tråkigare men lite mer som en människa. I måndags sprang jag från piren till marinan (jag vet att ni inte vet hur långt det är men ni får gärna tro att det är mycket långt), idag spöade jag Pierre från klassen i squash och imorgon ska jag mäta mig med de andra killarna i klassen i en turnering.

Igår vankades var vi på bio också. Det var jag, Pierre, Britta, Siri och Sofia. Alla tjejerna ville se The Dutchess, Pierre ville gärna se Step Brother med Will Farell och jag var ganska likgiltig. Vi enades om att köra zig zag zug i frågan för ett beslut. Vinnaren fick bestämma. Egentligen vann Pierre men mobben av tjejer ändrade reglerna i efterhand. Vi såg The Dutchess och vi alla tyckte att den var vansinnigt långtråkig. Upprättelse till Pierre.

Det snackas mycker om pengar i klassen, studenter som vi är. Det är nästan lite inbördes tävling om vem som kan leva billigast. Erik från Lidköping tycker att "gränsen går vid kattmat" och jag har hört nånstans att man överlever längst på vatten och råa ägg, något att lägga på minnet.
I detta ständiga sökande efter billiga produkter så ligger "99 p store" oss varmt om hjärtat. En smått sinnessjuk affär där allting kostar 99 p eller mindre, och då har de ändå inte bara småsaker. Mest godis men ändå.
Själv spräckte jag min tighta dagsbudget ganska ordentlig när jag köpte Seinfeld säsong 7 för 12 £ i en lokal second hand-butik. Men så fick jag 24 avsnitt av lycka också.

Kommer ett nytt inlägg ovan nästan direkt om varför England är ett jävligt märkligt land.

Inga kommentarer: