Som musikintresserad som gillar pop trodde jag att mitt intresse skulle blomstra här i England, popmusikens Mecka. Och visst, man märker tydligt av skillnaden mot Sverige. När man kommer in på ett café eller en affär i Sverge ackomanjeras man troligen av Carolas eller "Idol-whatetevers" senaste hit. Här spelar de Franz Ferdinand, Noah and The Whale eller Babyshambles. I lobbyn jag sitter nu så spelas Pearl Jam (okej inte engelska men ändå). Englands Carola heter Pete Doherty, deras Per Gessle är David Bowie.
Trots detta insupande av bra musik så känner jag ändå att jag har sämre koll på musikvärlden än vad jag hade hemma. Anledningen stavas fritid och internet access.
Musiknörderi, eller nörderi över huvud taget, grundar sig alltid i mycket fritid. Det är på dötiden man kollar upp de senaste albumen och det är på långa bussfärder eller framför datorn en vardagkväll man lyssnar igenom dem. Inte som aktiv syssla utan mer som avkoppling och här, i England, har det ännu inte funnits tid för sådant. På bussen sitter det massa klasskamrater att snacka med (missförstå mig inte, det är också trevligt) och internetproblematiken hemma gör att jag helt enkelt inte har haft tid att bibehålla mitt intresse speciellt väl. Detsamma gäller för fotboll och film. Hemma är det väldigt lätt att halka in och kolla de senaste filmerna som kommit upp på bio eller hur det går i den spanska ligan men här måste man söka mer aktivt och det gör man inte. Jag har också märkt att jag inte bryr mig så mycket.
Det kanske är en mognadsgrej att inte snöa in sig för mycket på ämnen, att man avnördifieras när man blir äldre. Våran föräldrageneration har ju, med få undantag, mindre intresse av dagens musikvärld än vad vi unga har. Jag har också märkt en skillnad mellan killar och tjejer. Killar är i mycket större utsträckning musik-, film-, fotbolls-, whatever-nördar än tjejer. Tjejer har ofta ett starkt intresse för till exempel musik, men de bryr sig inte om att följa bandens alla rörelser. De kan säga att de älskar ett band utan att veta namnet på deras första skiva. Inget fel i det, bara ett konstaterande. Extremfallen på killfronten är ju dem som kollar upp och kan allt om band som de inte ens tycker om för att "man ska känna till dem här".
Men jag hoppas och tror att mitt nörderi kommer tillbaka. Det är roligt att ha intressen och det borde alltid vara mer coolt än ocoolt att kunna saker. Även om det grundar sig i mycket fritid.
Som avslutning bjuder jag på en helt fantastiskt rolig länk: http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
musiknörderi är ute, det enda rätta är djur!
Menar du alltså att åka 150 mil för att "kryssa" rysk spolsparv när den dykt upp i Haparanda?
Skicka en kommentar