Silent Disco

Det är mycket fokus på fonetik i klassen just nu. Därför lyser för tillfället de lite galnare och hiskeligt roliga rapporterna härifrån Brighton med sin frånvaro. Lite kul har jag dock hunnit med sedan sist.

Igår var jag till exempel på ett speciellt spektakel. Dirty Pretty Things, den mindre (märk väl ordvalet "mindre", och inte typ "icke") knarkande gamle libertinen Carl Barâts band spelade. Han har, med Dirty Pretty Things, tagit med sig det lite råare och smutsigare från Libertinestiden, medan den gamle kompanjonen Pete Doherty snarare har blivit musikaliskt mer nedtonad i Babyshambles, som en skarp kontrast till hans leverne.
I alla fall var detta en alldeles speciell upplevelse, inte så mycket på grund av kvalitén på musiken, även om det var en bra konsert. Det speciella låg istället i att det inte hördes något när de spelade. Hade man bevittnat konserten på teve så hade man sett några hundra falsksjungande röster och folk som dansade till musiken, medan gitarristen jamade, trummisen slog för fullt och sångaren sjöng, men inte mer än mycket svaga toner hade nått en.
Hur hänger det ihop? Jo, alla i publiken fick hörlurar och när man satte man på sig dem kom alla vanliga konsertupplevelser tillbaka. Har ännu inte förstått exakt hur det fungerade, men jag antar att de spelade utan förstärkare, in i mikrofoner och in i våra lurar. Det var inte förinspelat i alla fall. Silent Disco heter det och om jag känner till Sveriges relation till engelsk populärkultur rätt så kommer det till Sverige snart.
Det fina med alla var att det i mitt fall var i princip gratis. Medan de andra i klassen fick punga ut £ 13 för sina biljetter ringde jag och undrade om man kunde köpa biljetter "in person". De rekommenderade en affär och jag begav mig ditåt och möttes av erbjudandet "köp valfri sak i affären och få två gratisbiljetter till Dirty Pretty Things" (eller ja på engelska och inte alls så, men det var kontentan iaf). Så jag gick därifrån £ 4 fattigare men två konsertbiljetter och filmen "Delicatessen" rikare.

Annars då? Mycket fonetik som sagt. Den tiden det inte pluggas på ägnas mycket åt ångest för att man inte pluggar. Varför börjar jag aldrig i tid? Vad är det jag inte har lärt mig under 12 års skoltid?
Hann också med att cementera min plats som nummer 1 i klassen i squash idag. Jag vet att de flesta inte bryr sig men jag är mer egoist än jag verkar och ingen av mina läsare har sett någonting och kan därför inte ifrågasätta. Så det känns tacksamt att skryta om.
Nu jävlar i mig ska jag plugga fonetik. Eller typ. Vem försöker jag lura liksom?

Må väl så länge!