Cage Dage Party

Det var med mycket tungt huvud som jag släpade mig upp för att ringa pappa om när och var vi skulle mötas i söndags. En mycket barnslig tro att mera alkohol skulle göra kvällen innan på ARC roligare, höll på att sabotera min första dag med pappa på flera månader. Usch och fy tänkte jag, jag hade ju inte ens kul på ARC. Hur var detta värt det?

Allt löste sig ganska bra i och med att det var strul med pappas tåg så att han inte kom förrän 14:30. Mindre tid tillsammans men förmodligen roligare, jag hade inte varit i form för kvalitetsumgänge tidigare än så. Det blev en jättetrevlig dag och jag hann med att, som utlovat, spöa honom i biljard. Men han var faktiskt bättre än jag trodde. Kvällen var lugn och jag läste Café, Offside och Sonic. Tidningar som jag prenumerar på hemma, som han var snäll nog att släpa med sig till mig.

På måndagen, efter att ha studerat fågelstim med farsan (det var mer fascinerande än det låter, de var tusentals), så väntade konsert på kvällen med Filip och Daniel från klassen. Cajun Dance Party (Eller "Cage Dage Party", som Truls i klassen uttalade det. Han har enligt läraren "serious word problems" vilket är kul eftersom han själv tycker det är kul) stod på scenen och det var lite av en besvikelse. Bandet är helt okej med några bra låtar (http://www.youtube.com/watch?v=me36nLUnuSE ) men det var inget vidare scenframträdande. Trummisen hade ungefär lika mycket inlevelse som jag på en grammatiklektion och den ena gitarristen måste ha varit jävligt ful för han stod längst bak i mörkret hela konserten. Sedan var det den absolut kortaste konserten jag varit på. Sju låtar hann de med och det var inte valuta för pengarna.

Kvällen var på intet sätt bortkastad för det. Vi drog nämligen till Filips balkong efteråt och lyssnade på bra musik och drack lite för många öl. Mycket trevligt och det fick man betala lite för i skolan i morse men det var det värt.

Ikväll väntar Fifa 09-turnering i loungen på Miami Hotel!