Jag har fått musik av Filip. Riktigt bra musik. Sånt är alltid farligt för man blir en hemsk person. Man vill hela tiden lyssna på ipoden och det krävs väldigt mycket från ens medmänniskor för att de ska överträffa ipodens sällskap. Säg att man träffar någon på bussen så får det vara ett bra jävla intressant samtal för att det ska vara värt att ta ur hörlurna. Annars är det alltid kul när man hittar folk med samma smak som en själv, framförallt om de har en massa musik som man själv inte har, färdig att upptäckas. Det ger också upphov till intressanta diskussioner på balkonger sena nätter.
Igår var vi ett gäng som käkade tacos, scones och såg på film. Scones känns så jävla hemkunskap, man tänkte på Ing-Britt (ja, våran lärare hette verkligen så) men det var helt vansinnigt gott ändå. Filmen "There will be blood" hade jag redan sett, men den är riktigt bra och värd att se om. Erik, som tycker att James Bond är det coolaste som finns, sa aldrig riktigt vad han tyckte men han hoppades nog på fler aliens och superhjältar.
Något som också var roligt var att se Tottenham-Stoke på stammispuben igår. Dels så var det en väldigt händelserik match (två straffar, två utvisningar, sjukt långa inkast mm) och dels så upptäckte vi att vi, trots snart två månader i England, fortfarande är "mongo". Alltså riktigta idioter som inte kan föra normala samtal på engelska. Okej, kommer man in i ett samtal i lugnt miljö klarar man sig utmärkt men när en söt, jättetrevlig servitör frågar i bullrig miljo om man vill ha dessert så skakar man nervöst på huvet och mumlar "hmm nono". Eller när Sebastian undrar om de har några stolar över, så går han ca 1 miljon år tillbaka i tiden och blir en grottmänniska; "chair", grymtar han och pekar. Det hade vi ganska roligt åt.
Ikväll blir det slappt. Kankse en film. Jag är lite trött efter att ha dominerat squashbanan i en och en halv timme.
Må väl alla!
5 kommentarer:
Taktiken är ju om det är något man vill ha så petar man in please så fort som möjligt och om man är nöjd eller inte räknar med att kunna få något mer just nu så petar man in thank you. I början kan det ju gå lite snett, om man fokuserar helt på detta och om man inte har tillräcklig simultankapacitet, man kanske får in stolen när man längtar efter dessert eller får smaka på bordgrannens glass när man vill ha hans stol, men det får man ta om man skall vara engelsk gentleman.
Jag har de facto varit England under den gångna helgen. Därför tycker jag tankarna i ditt förra inlägg ehuru britter är bakom flötet är särskilt intressant.
Å ena sidan måste man ju imponeras av ett folk som befriat världen från nazister, gjort engelskan till världspråk och sett till så att jordens mittpunkt räknas från London.
Samtidigt är det bortom mitt förstånd att samma folk saknar förmåga/driftighet att byta ut trasiga tegelpannor, tvätta sina tröjor när de spiller remoulad-sås från sina Fish & Chips på dem eller ens tvätta sig själva.
Jag vet att det finns folk som hävdar att det skulle finnas nåt charmigt med all denna trash. Att det inte är utsidan som räknas osv. Personligen är jag skeptisk.
Men; kanske är det hos mig felet ligger, som kanske alltför lätt faller för amerikansk plastkultur och materiella drömmar. Jag får ge det hela en ny chans om 1,5 vecka... =)
alskar att du skriver "en riktigt sot servitor"! nar du kanske menar servitris....hum johan jag tycker du ska komma hem nu och borja ta upp svenskan istallet :P
fortfarande skitkul o lasa om hur du har det! kram pa dig
Farsan: Ah det är därför jag alltid sitter på restauranger och smaskar på stolar efter maten!
Erik: Du måste ge det lite tid. Du ska se mitt rum. Tapeten har lossnat så de har tejpat fast den. Med vanlig tejp. Jag kan vakna ibland för att det rasar ner lite vägg i ansiktet på mig. Men jag trivs!
Aline: Fan ta dig! Jag kan i alla fall skriva åäö ordentligt. Typ göttkött.
Kram på er
Att jag nu läst såhär långt betyder att jag tycker du skriver bra och läsvärt, great work!
Vad jag egentligen kände mig tvungen att kommentera var att jag också hade en hemkunskaplärare som hette Ing-Britt! Tror det måste vara en sorts kallelse för alla Ing-Brittar...
Skicka en kommentar