Allt började så bra. Vi var laddade till tänderna och när Henrik forcerade in 1-0 så kände vi att det var Art Loving Prime Ministers match. Men det sket sig. Det är roligare att skriva matchrapporter när man vinner så jag nöjer mig med att konstatera att vi förlorade med 4-1 mot ett bättre lag och att undertecknad, som är självutnämnd kapten och lagledare, är mycket besviken på sig själv men nöjd med lagets insats som helhet. Jag gör som alla stora idrottsmän vid förlust, skyller på underlaget. Det kommer fler matcher och i efterhand var det kul att spela fotboll igen. Och vi hade coolare namn än dem.
På tal om coola namn så heter vår nya grammatiklärare Joe Trotta. Han är precis allt som våran förra lärare inte var. Rolig, logisk, pedagogisk och engagerande. Sedan ser han ut lite som en knutte också. Och så var det där med namnet. Vad är Andreas mot Joe liksom? Måste ha varit en chock för far och mor Trotta när deras lille Joe sa att han ville ägna resten av sitt liv åt att dunka in reflexiva pronomen i puckade svenskars huvuden. Typ: "Vad hände med trummis i ett punkband?"
Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli åtta. Runt åttatiden så kan man nämligen köpa kyckling för halva priset nere i den lokala mataffären. Första månaden åt jag så sjukt mycket kyckling, nästan bara kyckling. Av rädsla att det skulle börja gro vingar på mig gjorde jag sedan ett uppehåll. Kycklingar är ganska värdelösa djur. Vad är grejen med vingarna trots att de inte kan flyga? Nu ska jag i alla fall come-backa och smälla i mig en halv kyckling med lite ris och tomatsås.
Giddy up!
1 kommentar:
Eller också smartaste djuren. Dom har lyckats sälja in att vi människor skall proppa dem fulla med mat och antibiotika så att de själva kan stå där i sin bur och slappa. Låter Marit Paulsson lobba för sig så att de får sittpinne och större bur. Jag tror vingarna har att göra med drömmen att en dag bli en tupp som har vild sex med en hönsgård varje dag. Även om chansen är liten tror jag den ökar något med vingar.
Skicka en kommentar