Pest, kolera eller grammatik?

Det är en väldigt bred kurs jag läser, har jag kommit på. Bred i den bemärkelsen att det får plats en helvetes massa olika saker i den, så att man ena lektionen ska göra en "literary essay" om pjäsen och filmen Educating Rita för att nästa lektion traggla grammatik. Det förstnämnda tycker jag är riktigt kul, jag skulle kunna skriva det för skojs skull om jag hade tråkigt någon gång, men grammatik är ungefär lika kul som kolera (som sägs vara lite bättre än pest, eller om det var tvärtom).

I Written Proficency, alltså kursen där vi skriver uppsatsen, får man mycket utrymme till analys, ingenting är givet och allting kan diskuteras. "Läxorna" består ofta i att läsa stycken eller böcker som man gärna hade läst ändå, och sånt kan man ju leva med. I grammatik är allting givet och läxorna består ofta i att lära sig svåra termer på saker man redan kan, eller i alla fall trodde att man kunde. Sedan vet jag att grammatik är jätteviktigt och blablabla. Det är det som är så störande.

Grammatikläraren Anders bekräftar för övrigt alla mina fördomar mot en grammatiklärare. Det här är alltså en kille som antagligen läst en liknande grammatikkurs och tänk fan det här var inte så pjåkigt (pjåkigt är ett ord en grammatiklärare skulle använda), jag tror jag vill fortsätta med det här hela livet. Han har som en aura av grammatik runt sig som skriker av tråkighet. Tråkiga kläder, tråkiga försök till skämt och tråkiga lektioner. Grammatiken känns så jävla höst.

Allt känns faktiskt jävligt höst. Det enda som är bra med hösten är att höstmusik är bättre än sommarmusik. Arcade Fire, Feist och Okkervil River gör vilken grå höstdag som helst lite bättre. Inte mindre grå, snarare gråare, men bättre.

Farsan kommer på måndag!

Må väl alla!