Jag och Oasis

Alltid när jag har något viktigt framför mig lyssnar jag på Oasis. Då skulle man kanske tro att det är för att jag verkligen tycker om dem, att det är något av ett favoritband men så är inte riktigt fallet. Oasis är ett jättebra band och om jag visste att jag skulle vara hemma i vår hade jag varit den första att boka biljett till deras spelning i Göteborg. Men Oasis är långt ifrån ett favoritband och faktum är att jag nästan aldrig lyssnar på dem förutom just när jag har något viktigt framför mig.

Det började med körkortet. Timman innan mitt teoriprovet gick jag runt med min iPod för att samla nerverna och "Live Forever" passade alldeles utmärkt för tillfället. Provet gick smärtfritt men mer på Oasis tänkte jag nog inte. Förrän veckan efter. Jag hade fått en andra chans till anställningsintervju på Liseberg där jag någon månader tidigare. Efter intervjun satte jag mig på bussen hem och satte på mig mina hörlurar. Telefonen ringer, okänt nummer. Med telefonen i ena örat och "Supersonic" med just Oasis i andra får jag av min framtida chef Petra att jag skulle jobba på Liseberg följande sommar. Lycklig såg jag ner på min iPod och tänkte tillbaka på körkortsteoriprovet. Några månader senare; (What's The Story)Morning Glory timman innan klarad uppkörning. Fan, Oasis kanske var något mer än bara sköna riff.

Nuförtiden spelar jag alltså nästan alltid Oasis inför viktiga saker. Det spelar inte så stor roll vilken låt det är men helst någon från de två första plattorna då de var världsbäst och visste om det. Jag vill inte tro att det har med skrockfullhet att göra det. Jag är normalt inte den som kastar salt över axeln och så vidare och jag tycker att sånt är lite töntigt. Jag tror mer att viktiga tillfällen passar jävligt bra för musiken de spelar och att det är lite av en upplevelse att lyssna på dem innan, det blir lite heligt.

Nu har jag gjort mitt sista prov på mycket länge och jag hann med nästan hela Definately Maybe på morgonen. Klart det gick bra. Nu har jag en ganska bekymmerslös vinter och vår framför mig. Jag kommer sakna er, bröderna Gallagher. Vi ses nog till hösten då det ska pluggas igen.