En seriös blogg är ett av de ärligaste sättet man kan kommunicera på. Man kan hävda att en blogg inte är så mycket kommunikation eftersom man inte kräver något gensvar och man kan hävda att bloggskrivande inte alls är ärligt för man kan verkligen skriva (och låta bli att skriva) exakt vad man vill. Det behöver inte alls spegla verkligheten, i alla fall så länge bloggens läsare inte träffar bloggens författare så ofta om alls. Samtidigt så är det faktumet att vem som helst kan läsa en blogg det som gör bloggfenomenet så ärligt. Jag ska förklara närmare.
När man pratar med personer i det riktiga livet så bär man många drag av schizofreni. När man pratar med mamma eller pappa är det viktigt att poängtera att ekonomin är sund, att skolan och hälsan går bra även om så inte alltid är fallet. Bakfyllor modell större blir till att man är "lite trött" medan man till andra bekanta fritt kan basunera ut exakt hur mycket man drack dagen innan. När man pratar med kompisar från fotbollslaget så kan faktumet att man vet hur Stokes nedflyttningskamp i Premier League förflyter vara ganska viktigt, när man pratar med en tjej man är intresserad kanske man väljer att framhäva andra sidor och kunskaper. Med vissa kompisar snackar man om meningen med livet medans man med andra kompisar snackar om meningen med Daniel Andersson på mittfältet i en EM-elva.
Man byter personlighet lite för varje person man möter och samtalar med. På en blogg talar man till alla som vill bli talade till samtidigt och gör man det seriöst, vilket jag anser mig ha gjort, så blir bloggmediumet väldigt ärligt. Ett sätt att förmedla vem Johan Axelsson egentligen är. Något som både är väldigt rolig och väldigt skrämmande att förmedla. Den skrämmande delen fick jag erfara när min grammatiklärare (som på något sätt hittade bloggen) fick reda på vad jag egentligen tyckte om honom.
Jag skrev i mitt första inlägg här på bloggen att jag valde ett neutralt namn på bloggen (inte typ "Brightonbloggen") för att jag ville kunna fortsätta när jag kom hem. Jag tycker om att skriva och när man kommer på något jävligt smart så är en blogg en bra ställe att uttrycka det på men jag väljer ändå att lägga ner bloggen, i alla fall ett tag framöver. Visst finns det mycket härifrån pojkrummet i Torslanda som också fascinerar mig, tankar och idéer som fortfarande är bloggkompatibla (haha bloggkompatibla var ett riktigt ord!) som man gärna vill dela med sig av men jag behöver ett sammanhang. Att utgå ifrån något jag gjort eller upplevt och sätta in det i ett större sammanhang. Tillräckligt händer inte, kommer inte att hända härifrån för att hålla en blogg uppdaterad. En centralamerikaresa är dock planerad till våren och då kanske jag kommer tillbaka!
Tack till alla som har läst, det hade varit lite tråkigt och meningslöst utan er!
Och God Jul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu när du spelar squash med Olle - äntligen får jag tillgång till cyberspace, har jag en chans att skriva och tacka för alla intressanta inlägg. Jag uppskattade mycket att få glädjas och lida med dig och dina äventyr från de första mötena med kinestanten till julförkylningar och silent disco.
Vi kanske ses nån gång. Om inte, ha ett bra liv!
Hörrudu, nu när du är ute på galna upptåg igen tycker jag allt att den här fina bloggen är värd att, åtminstone för ett ögonblick, tas upp igen.
Är det inte dags att återuppta bloggen nu då du återigen ska bosätta dig på sydkustens pärla?
Skicka en kommentar